|
Mycket OS på tv nu. Dags för små sporter som brottning, skytte, simning och cykel att få sina 15 minuter i rampljuset precis som för fyra år sedan. Igår släcktes en OS-dröm för Ara Abrahamian. Min egen OS-dröm är att få se FCH-spelare och innebandyn i OS. Hoppas att hela Sverige förstår vad det hade betytt om innebandyn togs upp på OS-programmet.
Rubrikerna igår (på nätet) och idag (papperstidningar) handlade mest om domarskandalen i brottning. Utan den hade förmodligen brottningen "bara" fått sina 15 minuter i rampljuset. Nu fick den ett dygn, ja kanske två eller tre när världspressen idag fortsätter gräva i det korrumperade (?) brottningsförbundet.
Rena bedömningssporter är ibland svåra att förstå sig på. Låt vara att innebandyn drabbas av sina domarskandaler emellanåt men i de allra flesta fall är det ändå spelarna som avgör matcherna med sina misstag eller bedrifter.
Jag är lite kluven till OS. Det är ett exempel på ett idrottsevenemang som mycket lever i det förgångna men samtidigt en storslagen traditionsrik fest. Sporter som alltid har varit med är med (boxning), en del kan vinna hur många medaljer som helst (finns det någon sträcka i simning som inte är med?). Andra sporter är med men utan sina bästa och skrattar mer eller mindre åt evenemanget (herrarnas OS-fotboll är en juniorturnering med vissa överåriga affischnamn).
Ja, listan kan göras lång. Alla idrotter vill vara med på IOK:s lista. Det är nämligen garanterad uppmärksamhet om du lyckas, dessutom rejäla ekonomiska resurser.
Svenska Olympiska kommittén lägger 50 miljoner kronor varje år på de idrottare och idrotter som har chansen att vinna medaljer i OS. Det är förmodligen småpotatis jämfört med summorna i andra större länder där medaljhoppen kan leva på att fokusera på OS vart fjärde år. För dem som inte sysslar med de större grenarna är det sannolikt också enda möjligheten att kunna ha råd att tävla på den nivån.
Jag är övertygad om att OS hade varit en fullträff för innebandyn och Sverige. Ett givet medaljhopp - både på herr- och damsidan såklart. Hela landet hade slutit upp bakom oss. Vi hade fått rubriker i kvällspress och en sällan skådad tv-tid.
Tänk dig att för första gången kunna följa varje match av vårt landslag i ett mästerskap. Hade innebandyn funnits med i OS hade vi varit garanterade sändningar, direkt i tv, från varje svensk match. Det är jag övertygad om.
Kort sagt, ett deltagande i OS är jackpot - oavsett vilken idrott du sysslar med. Om det är något som Sverige (och då syftar jag på landet, SOK och regeringen, inte Svenska Innebandyförbundet) ska investera pengar i så är det att få med innebandyn till OS 2012. Tänk vilken möjlighet att exportera en svensk idrott där svenska företag (Unihoc med flera) är världsledande leverantörer av utrustning och där de bästa spelarna är svenska?
Det måste vara en bättre investering än att lägga pengarna på exempelvis brottning där en enskild idrottsman kan få sina 15 minuter i rampljuset men knappast genererar så mycket mer. Det är lite bättre marginaler på en innebandyklubba än ett brottarlinne...
För övrigt hade det varit en dröm att se en FCH-spelare avgöra en OS-final. Varför inte Linus Nordgren eller Daniel Johnsson om fyra år i London...? Eller ska det räknas som en vinteridrott? Bryr mig egentligen inte om vilket, bara vi kommer med. Det finns gott om idrotter att slänga ut.
Vilka idrotter skulle du vilja stryka till förmån för innebandyn? |